Efter Lisas framgångar, som nu efter en vecka har börjat sjunka in, så har jag funderat över hennes väg fram till certet.
Hon har alltid varit lite för smart för sitt eget bästa, Lisa alltså.
Efter det att Lisa hade tagit sin licens och sprungit 2 tävlingar förra våren med medelbra resultat så kom hon sist i Norberg förra året. Beskylldes då för att ha knuffat sin "medlöpare". Det hade ju varit omöjligt att se eftersom inte banan syntes, men av alla lopp jag har sett henne springa så är hon så trasgalen så hon skulle aldrig medvetet ha "gått på" den andra hunden, hon är alldeles för fokuserad på trasan! Ser inte ens den andra hunden.
Men - course-wise, det var hon ju.
Ganska bedrövad kom jag till träningen i Sjöbo i augusti/september förra året. Berättade för Robert och Per att hon bara genade och gjorde alldeles för smarta saker som inte alls ger några poäng. Vi tycker ju det är så roligt med LC och så att inte kunna tävla mer kändes trist.
Men - sa Robert - det kan vi träna bort. Hon får springa själv och så kör piloten och stannar så att hon tvingas mot luren hela tiden för att den ska köra vidare. Och på den vägen är det! Så har hon tränats hela hösten och vintern. Så när hon startade i vår tävling i våras gick det jättebra. Hon blev grovt prejad i starten till första loppet, men lyckades ändå ganska bra.
Vi har fortsatt att träna på hennes "course-wiseness" och Robert har de senaste träningarna gjort en till synes konstig bana där de tvingas springa rakt fram länge trots att terrängen säger något annat. Kan ju säga att Lisa gick i fällan så det visslade om det. Vek av två gånger - hon visste ju att den skulle svänga, men tvingades tillbaka på spåret efter luren.
Detta är naturligtvis en stor del av anledningen till hennes cert förra helgen!
Så TACK kära ni stöttande och undervisande domare och piloter - som delar med er av er erfarenhet och är så hjälpsamma, utan er hade inte Lisa haft sitt cert och jag hade kanske gett upp LC - och tänk vad jag hade gått miste om då, i både vänskap och fritidsintresse!